för nostalgi

fredag 3 mars 2017

Flyktinstinkten (Ur arkiv, 2014)

Och återigen är det känslan. Känslan av att någonting är annorlunda, någonting är speciellt. Någonting skiljer dig från alla andra. 

Alla år av ouppnåeliga drömmar om romantik. Filmscener som skapat gåshud, sidor i böcker som framkallat tårar, dagdrömmarna som skapat orealistiska scenarion. Var allt bara menat att stanna i fantasin? Är jag inte den romantiker jag trodde att jag var? 

”Inte en förhållandetyp”. Låter som en kille på 20 bast som precis upptäckt hur man raggar och vill utnyttja kunskapen till fullo. Inte binda sig, inte ha något seriöst. Det förklarar så otroligt mycket; kanske har jag haft en sådan enorm otur i kärlek på grund av att mitt undermedvetna inte vill ha ett förhållande? 

Och en del av mig nickar, tänker att ja. Det här är nog den jag är. Jag kommer leva ett fantastiskt liv där jag är i fokus, få en fantastisk karriär och resa jorden runt. Jag kommer bo på så många olika ställen; New York, Barcelona, Paris och slutligen skaffa en stor lägenhet i Göteborg. Jag kommer se så otroligt mycket, vara med om så fantastiskt mycket, leva så fulländat. Jag kommer vara den vars liv andra avundas och inte låta något dra mig tillbaka. Jag kommer att vara kär, kramas, pussas och älska, men ingenting och ingen alls kommer att kunna stoppa mig. Jag kommer vara jag och jag kommer vara självständig.

Samtidigt vädjar en annan del. ”Vik dig”, säger den. ”Låt dig svepas med, låtsas, smält in”. När en bra kille säger att han tycker om dig är det en regel att som 18-årig tjej vilja se vart det leder. Inte backa undan, inte bli skrämd. Bli nyfiken, glad, smickrad. Låt någon bry sig om dig, låt någon sätta dig först, låt någon älska dig. Låt det inte handla om att någon hindrar dig från dina drömmar, se det som att någon följer med dig och bara minskar farten en aning. Bromsar upp, reser tillsammans. 



Hjärtat klappar. Inte av förälskelse, inte av kärleken. Rädsla, instängdhet, väggar. Ingenting eller ingen alls ska få stoppa mig, bromsa mig. Och mitt undermedvetna vrålar


  ”spring”. 

Inga kommentarer: