för nostalgi

tisdag 9 september 2014

dare to be you.

Jag skriver inte så mycket här längre. 
Sommaren bjöd mest på jobb och trots några guldhelger blev de två sista veckorna som jag spenderade i mitt amerikanska hem helt klart höjdpunkten. Skrev ett långt, känslosamt inlägg om det på elsamerican  (där allt kopplat till mitt utbytesår kommer fortsätta att publiceras, vill spara det livet i en egen liten bubbla. är du en utbytesstudent som har frågor får ni gärna maila mig på elsajohannaa@hotmail.com eller så svarar jag på elsamerican!)

Något jag har glömt att berätta om är att jag skrev en text i våras om resultatet i EU-valet som blev publicerad på devote (läs här). Blev så oerhört glad och så jäkla stolt men samtidigt var det något av de läskigaste jag har varit med om. Chocken har självklart lagt sig nu, men efter det hade jag skrivstopp ett tag. Varje ord som kom ut kändes krystat och fel, och med sommarens fullspäckade jobbschema blev det inte många meningar monterade.

Men nu har skolan börjat igen och mitt liv kommer att kretsa runt skrift. Jag går tredje året och tack vare min underbara skola är 90% av mina lektioner journalistiskt inriktade vilket betyder att tangenterna på min dator kommer att gå varma. Sen är det även mycket förändring som pågår nu när alla mina jämnåriga har hela världen framför sig och jag är kvar, vilket resulterar i en oändlig massa av tankar och känslor. Det i sin tur leder till många sena nätter med hafsiga halvfärdiga word-dokument, men orden räcker inte riktigt till texter att publicera här. Skrivandet har på något sätt blivit för heligt för mig; jag vill att allt jag skriver ska betyda någonting och det är inte mycket som räcker till lilla bloggisen. Så trots att jag inte skriver här så skriver jag för fulla muggar. Ibland kommer texter komma upp här med såklart, texter jag vill dela med mig av eller tankar jag vill lufta. Men mest av allt kommer jag att skriva skoluppgifter, spendera timmar i ishallen och försöka ta körkort. Livet kommer vara hektiskt men väldigt roligt.

Vi hörs när vi hörs.

Inga kommentarer: