för nostalgi

fredag 14 mars 2014

and when you ask me, do you believe in magic after all that we been through? I say yes, yes I do

♫ Magic - Coldplay
Om vinterdeppen och om att hitta tillbaka. 
Att tappa hoppet. 
Att tänka att nä, nu orkar jag inte. Att vara glad för att sedan bli förkrossad över småsaker. Att kylan och mörkret utanför tar över hela din varelse som för att tvinga ner dig i ett mörkt litet tomrum, en liten kavitet där det alltid kommer vara vinter och där solen inte existerar. Där den sociala förmågan krashar, då allt man har energi till är att försöka hålla igång sin egen person, att orka ta varje steg framåt. 
Och det som värker mest i hjärtat är att egentligen är det ingenting alls som är fel. Man trivs med livet som det är, men det omslutande mörkret får allting att verka meningslöst. Förutom små, små ljusgnistor som ishallar, festkvällar med glittriga drinkar och skratt-attacker i världens bästa skola, snubblar man runt i en mörk labyrint och försöker ta sig ur, försöker hitta ljuset. 

Personligen var det förändringarna, något jag aldrig har varit bra på att hantera. Relationer med vänner förändrades, omgivningen förändrades och jag förändrades, varje dag. Andras framtidsplaner involverade inte längre mig och därmed fick även jag prioritera om. Livet satte av i full fart mot en riktning jag inte var beredd på och jag hängde inte med, förstod inte. Vad ska man hålla fast vid? Vad är värt att kämpa för? Det som gör mig lycklig nu, kommer det göra mig lycklig om 6 månader? 

Som första räddning kom lägenheten. Frizonen jag skulle få låna några mörka kvällar i veckan för att plugga, ta det lugnt och vara ensam. Vara ensam för att kunna vara jag. Att kunna handla egen mat och strosa runt själv i världens bästa Göteborg och känna mig hemma helt ensam, var så otroligt viktigt. Att känna mig hemma utan att vara beroende av någon eller någonting. 

Sen kom våren och med våren kom glädjen, sakta med små steg. En återträff med två världsbra personer gav så mycket hopp, och fick mig att minnas. Att minnas den lyckliga, självständiga personen jag var i USA och komma ihåg strävan efter att bli den personen igen. Med våren kom också solglasögon, glada låtar på spotifylistan, ljusa mornar på bussen och promenader till bamba med öppna skinnjackor. Med våren kom en gnutta motivation till skolan tillbaka, ett "jag-kan-faktiskt-om-jag-vill". Ett ta-vara-på-de-som-bryr-sig-och-skit-i-resten och många andra peppande och motiverande citat. Med våren kom en ljusglimt, både bokstavligt och bildligt talat, om att allting kommer lösa sig, trots förändringar. 


Imorse sov jag hemma på Tjörn, hann inte dricka morgonkaffe och hade en jobbig engelskauppgift som första lektion klockan kvart över åtta. Idag tog jag med mig solglasögonen, men utan att kunna använda dem. Idag kom regnet igen. Idag drog våren sig tillbaka, som att den inte var riktigt redo än. Som för att ge oss ett smakprov på vad som komma skall, men också för att luras. Som för att dra för gardinerna i ett fönster där solen strålar in och säga "Nej, ljus får ni inte försen om några veckor". Men ljuset i mig, det stannar kvar. 
Idag fick jag bra betyg på en oförberedd engelskauppgift, jag fick en betygshöjning i grafisk kommunikation, jag städade hela lägenheten med glad musik pumpandes i högtalarna och ikväll ska jag dricka vin och äta godis med en bästa vän. Regnet smattrar mot rutan och livet fortsätter att skakande förändras, men jag står stabilt med båda fötterna på jorden. Framtiden är otäck, oviss och så många mer omställningar kommer att rubba min tillvaro, men just precis nu finns det ingenting att vara rädd för. 




Inga kommentarer: