för nostalgi

onsdag 25 december 2013

Once bitten and twice shy, I keep my distance, but you still catch my eye // now I know what a fool I've been, but if you kissed me now I know you'd fool me again


" För det är musiken och det är bruset och det är sorlet och det är din hand och dina ögon. Det är människor runt om som försvinner i det ögonblick jag ser dig och det är magkänslan som säger emot men hjärtat som värker. För det är magkänslan som vinner och dina fingrar som tillslut glider ur min hand och människorna runtom som kommer tillbaka. Och tillsammans med din hand försvinner också du och det är min blick som inte kan sluta leta efter dig för resten av kvällen och det är orden jag vill säga som aldrig blir sagda. För det var chansen jag hade och chansen jag inte tog. " 


♫ Last Christmas - Wham! 








I år hade jag beställt julkänsla i mängder. Det var nog det som stod högst upp på önskelistan, julkänsla. För trots USA:s fantastiska överdrift med åtta julgranar och ljus-slingor som bländar runt husen så saknades den där känslan förra året. Myskänslan som kommer med kalle anka, pepparkakor, tomten, radion och mycket släkt som trängs i trånga kök. 

Mamma var lite orolig och försökte varna mig. "Tyvärr är det ju så att den där känslan tynar bort lite när man blir vuxen, det är inte riktigt samma sak". Och så är det nog, tyvärr. Hon har lite rätt, min kloka mamma. När man blir vuxen är det inte lika spännande med tomten, man har ätit många pepparkakor i sitt liv och man har trängts i många kök. Jul förknippas för många med stress, släkttjafs och skrikiga småkusiner. Och nu när jag är arton är jag ju tekniskt sett vuxen, så den där känslan är väl inte riktigt det den en gång var. 

Vädret var inte heller på min sida. Trots att jag började protestera mot våra årliga skidsemestrar för några år sedan, håller jag med min kusin Hanna i frågan om var jukänslan infinner sig som bäst - i en rustik fjällstuga med underställ, raggsockar, öppna brasor och flera meter med snö utanför. Idag vaknade jag av regn och blåst som ven mot min ruta och jag fick matcha strumpbyxorna och kjolen med ett par gigantiska gröna regnstövlar för att kunna traska över ängen till huset där julen skulle firas utan att drunkna i lerpölar. 

Så mamma har väl lite rätt kanske. Julkänslan är inte riktigt den samma när man växer upp. Men idag, idag var den fortfarande där. Idag var jag väl inte riktigt vuxen än. Den var inte den samma, men den var annorlunda och fortfarande där. Julkänslan behöver inte vara pirret för tomten, nyfikenheten över vilka paket som är dina eller fascinationen över en fin gran. 

I år var julkänslan där när pappa skrattade åt samma scener i Kalle Ankas Jul som han säkert har sett i fyrtio år lika mycket som jag och mina yngre kusiner. Det var under middagen när mormor började berätta om bilresor igenom Europa för många år sedan och släktbråk glömdes bort för en stund då man istället mindes, skrattade och log åt minnen. Det var när min minsta av alla kusiner började gråta när tomten kom och tillslut vågade sig fram för att ta emot ett av sina paket och jag helt plötsligt mindes hur det var att själv vara liten och rädd för tomten. Det är när grabb-kusin-brorsorna som för bara några år sedan var lika rädda som lillkusinen nu hjälper tomten att dela ut klapparna som ett par tomtenissar, och tuffar sig genom att gissa på "vem tomten är" och drar lite i skägget på han när jag ser att de egentligen fortfarande hoppas på att han är på riktigt. Det är då jag önskar att de aldrig behövde växa upp och sluta tro. Det var när morfar, som i vanliga fall är rätt lugn av sig, blev som tokig och vinstlysten av julklapps-spelet och skrattade högre än mina galna, små grabb-kusiner. Det var när jag och min yngre kusin Hanna smet upp på hennes rum för att vila ifrån våra galna, skrikiga små grabb-kusiner, börjar prata och när jag inser att hon inte är min lill-kusin längre utan istället en riktigt smart och fin vän.  

Så visst blir det annorlunda när man blir vuxen. Men jag tror att istället för att utesluta magin som kommer med julen helt och hållet får man hitta det i något annat än i nyfikenheten om vem som verkligen är tomten eller vart paketen kommer ifrån. För på något sätt kommer den alltid att finnas där, den där magiska julkänslan. Jag vet sanningen om tomten, jag har trängts i många kök och nu för tiden står det mest pengar på önskelistan, men julkänsla, det har jag lovat mig själv att hitta vart jag än är och hur gammal jag än blir. Vuxenlivet kan slänga sig i väggen, så det så. 

God jul. 

Inga kommentarer: