för nostalgi

måndag 7 oktober 2013

and everything around her is a silver pool of light / suddenly I see, this is what I wanna be. suddenly I see, why the hell it means so much to me

Suddenly I See - KT Tunstall
från årets skridskopremier, från come-back:en, från dagen då jag kom hem på riktigt.
"Att tack vare peppande lagkamrater som egentligen alla är lika trötta efter för många timmar på isen, att efter vad som känns som tusentals försök, faktiskt klara ett moment man kämpat med så länge. Jag vill berätta hur glad jag blir, hur peppen fyller kroppen, och hur skönt det är att hitta någon sådan glädje i något annat än betyg och skoluppgifter.
-
Jag vill förklara hur stark den får mig att känna mig. Hur jag känner att min kropp utvecklas, hur jag orkar mer, hur bra det känns att konstant förbättras. Hur jag kommer hem från träningarna och känner mig stark, hur jag känner mig nöjd, hur jag känner mig hälsosam. Hur den får mig att vilja ta hand om min kropp, att den peppar mig att faktiskt tänka på vad jag stoppar i mig, tänka på vad jag gör. Hur den ger mig så mycket mer energi, hur den gör det okej att stanna hemma en lördagskväll för att äta choklad och plugga istället för att gå ut.
-
Hur tårarna nästan trängs fram då jag vet att jag har en plats i ishallen i ett lag och hur skönt det är att ha en separat värld där min identitet är säkrad. Hur skönt det är att, i en tonårsvärld där allt kretsar om att hitta sig själv och planera sin framtid, ha en säkrad identitet där jag vet precis vem jag är, där jag vet min plats och där jag är någon jag vill vara. Att ha en trygg identitet i en extravärld där jag inte behöver tänka på framtidsplaner eller vem jag vill vara, där jag är exakt den jag vill vara, att den jag vill vara blir accepterad. "

Utdrag från en text jag skrev om teamåkningen, om känslorna för den som är så svåra att förklara. Har suttit och stresspluggat in mitt svenska-tal i ca 2 timmar och ska strax iväg på träningen jag längtat efter sen i lördags, och är så oerhört tacksam att jag har teamåkningen kvar i mitt liv. Hur det känns så otroligt bra att organisera tvåans kaos-pluggande efter träningar som tar fram lugn och lycka i den annars rätt så stressiga vardagen. 
Och vill med detta också komma fram till att min vardag är fullspäckad av träningar, skola, plugg och dubbelpass på gymnasiemässor, så bloggandet är som det är. Men trivs rätt bra med att endast titta in när jag har något vettigt att skriva, faktiskt. Kvalitet över kvantitet, eller hur? 
Puss på er!

2 kommentarer:

Anonym sa...

jaaaaa så är de !

Anonym sa...

// miami