för nostalgi

söndag 5 maj 2013

*

Känslostormen.
För det är ju det här som inte går att förklara. Hur man kan känna så mycket på samma gång, hur två olika liv kan betyda så mycket samtidigt.
För det är ju det här att på varenda bild som tagits av mig senaste halvåret så har jag ett stort leénde som lyser upp hela mitt ansikte. Det är det här att jag kramas med vänner och får tårar i ögonen, det är att tanken på flygplatser och avsked ger mig mag-kramp. För det är lyckan jag känner här, tryggheten jag känner i mig själv och kärleken till människorna som har gjort mig till den jag har blivit. För det är bilturer med nedvevade rutor och favoritlåtar på högsta volym, det är kväller på milkshake barer och det är skoldanser med tryckare som man aldrig vill ska ta slut. Det är lärare man inte vill säga hejdå till och det  är bilder som sitter på väggen och påminner dig om året som känns som en dröm. För det är rädslan att styrkan kommer att försvinna när äventyret jag fått den ifrån tynar bort.
Men samtidigt är det spänningen såklart. Att kramas med vänner hemma, att gå på svenska vägar och göra svenska saker. Återföreningar, friheten, västtrafik, ica, träningskliniken och rummet. Att det är verkligt och faktiskt finns kvar, det som känns så långt borta.
USA är det bästa jag gjort i hela mitt liv och det kommer bli det svåraste uppbrottet jag någonsin kommer att gå igenom. 

Inga kommentarer: