för nostalgi

måndag 23 juli 2012

goodbyes are not forever, they are not the end. it simply means i'll miss you until we meet again

Jaha. Då var det dags då. 
Hela dagen har bestått av avsked. Julia, Oliver, Filip, Karin, Anna, Elin, Sofia, Jenni, Sara, stockholmssläkten. De sistnämnda brudarna hängde här hela kvällen tillsammans med moster och kusinerna. Förstår inte att jag har kramat alla mina fina, fina, underbara bästa vänner för sista gången på ett bra tag. Tårarna bara rinner, mest för att jag inser hur himla bra ni är. Det är en sådan konstig känsla, för trots att jag gråter och allt är skitjobbigt när man kramas hejdå, så har jag magkänslan som säger att det här är så rätt. Samtidigt som tårarna rinner och nervositeten klumpar sig i magen ångrar jag ingenting och tänker inte alls på att stanna hemma. Jag gör det här för min egen skull, inte för att komma bort från mina underbara vänner eller min toppenfamilj här hemma. Av någon knasig anledning behöver jag komma bort härifrån för att hitta mig själv, jag vet att allt är kvar när jag kommer hem. Jag vet inte varför, jag vet bara att jag verkligen behöver det.
Vet inte riktigt hur man avslutar ett sånt här inlägg, tänkte att det blir det sista på denna lilla bloggis. Eller, kommer säkert skriva lite här då och då, men krutet kommer läggas på elsamerican. Så snälla ni, följ med mig dit.
Jag kommer nog att vara vaken hela natten. Förstår inte alls hur jag ska kunna sova nu. Nattbloggar säkert lite på elsamerican, mer reklam haha. Men nu kör vi.


Imorgon lämnar jag allt och börjar mitt livs största äventyr. Och det är nu jag förstår. Efter två års planering är det nu det börjar.
Vi ses snart.








häng med på www.elsamerican.blogspot.com ! 

1 kommentar:

julia sa...

du är bäst i hela världen, oavsett om du befinner dig i skärhamn eller kentucky