för nostalgi

tisdag 5 juni 2012

take a piece of my heart

"Ja, jag saknar det fortfarande, och kommer antagligen alltid att sakna det om jag inte börjar igen. Jag undviker det när folk frågar, för jag valde bort det själv. Jag får inte sakna. Men jag får fortfarande rysningar när jag kollar på teamåkningsklipp och inget slår tryggheten jag känner när jag umgås med laget. Antagligen kan jag inte släppa taget om det som inte längre finns eftersom jag slutar när jag fortfarande brinner för sporten, fortfarande älskar den, jag känner mig inte klar. 
Samtidigt vet jag att USA kommer vara så värt det, så det är inte det jag tvekar över. Det är okej att sakna, det är jag beredd på. Jag vet också att det inte kommer vara samma sak om ett år heller, så antagligen kommer jag inte börja igen. Men det känns som att Seaside var inte klara här, vi hade kunnat gå så otroligt långt om vi bara hade mer tid tillsammans. Det är det som gör ont."


Så underbart bra att träffa alla igen. God mat, skratt-tårar, leenden, minnen och kramar. 
Lilla familjen. 

Inga kommentarer: