för nostalgi

söndag 15 januari 2012

"if you don´t fight for something, you´ll lose for nothing"

Det gick inte riktigt hela vägen.Tårarna börjar fortfarande rinna lite då och då, och egentligen är det sjukt att något kan betyda så mycket. Men det är okej, man får vara ledsen. För hur många vmtävlingar dom andra än får åka på är jag så himla glad att jag går i just team seaside. Världens bästa goaste gäng, världens bästa tränare och jag hade aldrig velat åka någonannanstans. Hade som vanligt en superhelg med skratt, mys på restaurang och roliga dagar i ishallen. Vi är bäst.
Ikväll ska jag tröstäta godis och komma tillbaka till verkligenheten lite.
Tönt som jag är måste jag skriva av mig alla cp-känslor som snurrar runt i huvudet, läs om ni vill.


Haha, teamåkning alltså. Sjuk jävla sport egentligen. Att man kan spendera så jäkla många timmar, stå ut med så mycket skador, spendera så mycket pengar, offra sina fötter för något som vara högst fem minuter ute på isen där det bara är slumpen som avgör hur det går. Eller, slumpen är kanske fel uttryck. Men hur mycket man än försöker, hur jäkla bra man än är så kan vad som helst hända där ute på isen när det väl gäller, och det kan ingen göra något åt. Och det är så himla orättvist.
Dom åkte två perfekta program, skitbra verkligen. Vi åkte ett asbra korta med två feta otursfall precis i slutet som ändå tog våra poäng supernära dom, och ett till första delen grymt långa som också avslutades med lite otursfall och annat strunt. Så ja, dom tog silvret, det är rättvist så liksom. Vi hade inte turen på vår sida, dom åkte bättre denna gången, det är så det är!
Men det som inte syns på prisutdelningen är att trots att vi står där på bronsplatsen är vi minst lika bra. Bättre, enligt mig. Vi har förbättras så jäkla mycket, vi kämpar som idioter och vi flåsar dom i nacken. Vi ger dom en jävla nervrryckande match och vi är inte skitdåliga bara för att vi inte åkte perfekt just denna gången. För i helvete, vi är ju bara människor, vi kan inte göra mer än vårt bästa. Vi är asbra, och dom ska, dom behöver fortfarande se upp för oss.

1 kommentar:

julia sa...

ni kommer alltid vara bäst enligt mig.