för nostalgi

söndag 11 december 2011

we are golden

Jag var verkligen tvungen att hindra mig själv från att skriva "guldhelgen" där uppe i rubrikraden. För trots att det är en silvermedalj jag har runt halsen ( som jag vägrar att ta av mig ) så är team seaside världens guldlag och den här känslan betyder guld för mig och alla andra.
Jag vet inte ens vad jag ska skriva. Det är så svårt att beskriva för folk som inte är insatta hur stort det här är. Jag bryr mig liksom inte om att jag har glömt min neccesär i ishallen, att mitt hår är missfärgat kort och slitet, eller att min hy har fått ryck och finnar exploderar över hela fejset efter allt smink. Jag skiter fullständigt i att jag har läxor till nästa vecka som jag inte har pluggat på, att det ligger väskor i hela hallen eller att mitt rum ser ut som ett bombnedslag. Ett fult sådant. Jag kunde inte bry mig mindre om att mina ögon är söndergråtna och ömma eller att min hals svider som satan.
Vi gjorde det. Efter månader med fetjobbiga träningar fyllda av blod, svett och tårar nådde vi vårat mål. Vi tog andraplatsen. Den Team Seaside har jagat i flera år. Vi lyckades. Gratulationerna ramlar över oss från alla håll och jag vet inte vart jag ska ta vägen. Tror inte riktigt jag förstår. Men det gör inget, jag är så lycklig ändå. Kan leva på den här känslan.

Inga kommentarer: